~
För drygt några månader sedan när jag gick runt i staden så kom det fram en kvinna med ett barn.
Hon sträckte fram en lapp där det stod något liknande det här:
¨Hjälp mig! mitt barn har cancer och jag har inget jobb, så jag behöver pengar till min sons utbildning.¨
snäll som jag är så log jag och tittade i min plånbok, hade väl lite mynt, så jag tog ut fem st 50-öringar o gav henne i och med att dom inte är något värda då man hade tagit bort dom från myntfamiljen. Jag sa till henne att det var trevligt att hon hade lärt sig skriva på svenska och inte lärt sig prata, gav henne pengarna och gick sedan min väg och tänkte att nu har jag gjort en dum jävla idiot glad ännu en gång.
Kommentarer
Trackback
