asdölk
Det är ironiskt, fruktansvärt ironiskt.
Att när man är som gladast på dagen så kan allt på någon sekund brytas, allt det positiva omvandlas i en metamorfos, allt blir mörk o svart, ser ingenting (om jag nu vill se något). Vaknar mitt i nätterna av att jag skriker och sedan kryper ihop kurandes i fosterställning. Nätterna verkar så oerhört långa och utan slut.
Denna sinnesstämmning jag har förtär mig både psykiskt och fysiskt, och sedan kommer allt tjat, skolan måste fixas, föräldrarna tjatar, måste hitta jobb, ska ta studenten (om man nu kan ta studenten), när man väl tror att man har hittat sin ¨kärlek¨så visar det sig att den personen inte har samma tankar. Motivationen är svår att hitta när man är i denna ¨koma¨.
Jag förstår om allt är förvirrat i detta inlägget men jag når snart botten, orkar snart inte mer, allt känns så öde.
Jag är lika förvirrad som det jag skriver så.
orkar inte mer nu, går o lägger mig god natt...
Att när man är som gladast på dagen så kan allt på någon sekund brytas, allt det positiva omvandlas i en metamorfos, allt blir mörk o svart, ser ingenting (om jag nu vill se något). Vaknar mitt i nätterna av att jag skriker och sedan kryper ihop kurandes i fosterställning. Nätterna verkar så oerhört långa och utan slut.
Denna sinnesstämmning jag har förtär mig både psykiskt och fysiskt, och sedan kommer allt tjat, skolan måste fixas, föräldrarna tjatar, måste hitta jobb, ska ta studenten (om man nu kan ta studenten), när man väl tror att man har hittat sin ¨kärlek¨så visar det sig att den personen inte har samma tankar. Motivationen är svår att hitta när man är i denna ¨koma¨.
Jag förstår om allt är förvirrat i detta inlägget men jag når snart botten, orkar snart inte mer, allt känns så öde.
Jag är lika förvirrad som det jag skriver så.
orkar inte mer nu, går o lägger mig god natt...
Kommentarer
Trackback
