Lösryckta tankar.
Lite lösryckta tankar jag har haft dom senaste veckorna.
Vintern börjar nog bli min favoritårstid efter hösten... jag älskar att gå i det kalla, vackra och melankoliska vinterlandskapet och gör att jag verkligen njuter när man går med exempelvis Library Tapes musik i hörlurarna.
Från det ena till det andra.
Det går verkligen inte en dag eller natt då jag inte tänker på dig. Du var den första jag verkligen föll för och jag tror inte att jag kommer tänka då som nu eller någonsin om kärlek. Rätt komiskt att sin första kärlek krossar ens hjärta då man blir tokförälskad, visst det var flera år sedan detta hände men det har satt sina spår. Det kanske är pågrund av detta att jag känner mig: äcklig, ful, värdelös, meningslös om inte rent av oälskad. Somliga säger att det bara är till att glömma henne men tyvärr så funkar jag inte på det sättet att bara glömma och gå vidare även om jag önskade att jag tänkte så. Detta kanske är något som folk aldrig hört talats om eller märkt på mig men jag har jämnt och ständigt domma tankarna om att jag är värdelös och sådant så därför har jag svårt att ta emot komplimanger ibland. men nog om detta.
Känner en sån extrem tomhet också. Vill bara lägga mig i sängen o bara somna in för 2-3 år eller något. Eller ta en stor överdos o ligga i koma i 2-3 år. Eller varför inte bara rymma någonstans utomlands och byta identitet och bara börja om på nytt?Jag har ingen lust för någonting. Inte ens festa eller spela musik eller knappt träffa folk.
Tror nog att melankolin håller på att ta över.
Och jag börjar känna en enorm press emot den såkallade ¨Framtiden¨. Att man måste lyckas i livet annars så blir man en uteliggare och lever på Socialbidrag och sitta på en parkbänk och supa hela dagarna. låter inte helt fel förvisso men det är inte vad jag vill med livet.
Får man inte bra betyg i skolan så får man jobba på Mcdonald och få dålig lön och leva minimalt. Sen börjar man langa och sälja knark o då får man ju inkomst men blir man haffad så hamnar man i fängelse lång tid och om man inte trivs där så tar man självmord eller om någon hinner döda dig så är det ännu bättre. Så hur jag än tänker så är vi alla nog dömda till dekadens och kommer sluta våra dagar olyckliga.
låtar för den melankoliske eller depressive:
Tomasz Bednarczyk - Sad man on the train
http://www.youtube.com/watch?v=I9PtRLAYCV4
Library Tapes - alone in the bright lights of a shattered life
http://www.youtube.com/watch?v=abekzcVkYSo&feature=related
som sagt är detta bara anteckningar från sena nätter från det vinterkalla landskapet ute på landet nere i en källare i en soffa framför tvn i den tysta, melankoliska, eviga och dystra ensamheten.
Sebbe,, jag stöttar dig som kusin oavsett vad som än händer , du e inte ful äcklig osv jag kan slå vad om att det finns minst 1000 personer som bryr sig om dig i din omgivning, klarar du inte skolan ska jag ge dig pengar varje månad som den kusin jag e.Det finns ingen på denna jord som vill göra dig nåt illa , tar du en överdos och du ska inte ta överdoser av nånting, jag kom på vad du kan bli poet =)
Du vet vart jag finns, och jag förstår dig.
Alla krav och det eviga tjatet om vad som måste göras.
Nej, för det mesta vill man bara driva runt och leva Peter Pan.
Och jag tycker verkligen inte du är värdelös! Du är en av de bästa vänner jag haft. Inte många i min omgivning som uppskattat mig så mycket som du gör :) <3
Det är djupt! Och att fastna sådär för en person är för jävligt! Men samtidigt får man inte tro att det är kört och att hålet man sitter i är djupt utan dagsljus! Det är bara fruktansvärt svårt o hitta vägen i mörkret, men med rätt sällskap och vetskapen om att det finns en väg ut så kan - kommer man hitta ut. Man kan inte låta en person slå en så känslomässigt på käften att man inte klarar av o resa på sig igen! I den fina filmen Fight Club (höhö) så säger de "efter några smällar upptäcker man att man inte är gjord av glas", eller nåt liknande. Jag tror på det känslomässigt också. Allt är en lektion, livet lär man sig att leva! (Y) Kämpa på!
